This is The Underground Fraction 2014 – according to Close Up Magazine!

TUF004: IRONDesperate Fight LP

Malmös straight edge-pluton IRON häver sig på tå, slår ut med armarna och skriker utmanande: “Do you have what it takes/to make a real change?”. Det är befriande med ett band som sätter budskapet i centrum. Som kämpar mot sexism, djurförtryck och kapitalism i en scen som enligt dem själva blivit alltmer opolitisk.

Albumtiteln pekar förstås mot nittiotalets Umeå och även en del av IRONs snabbfotade musik för tankarna till framför allt FINAL EXIT.

Den drygt sexton minuter korta debut-lp:n rymmer dock en hel del annat också. ”Songs of war har dystra gitarrmelodier medan ”För evigt och alltid” får kängpunkskänsla tack vare språkbytet. I ”NMA” skapar sänkt tempo och dissonanta tendenser en slagkraft som passar väl ihop med omslagets krossade fönsterrutor. Desperata tider kräver desperat kamp.

Daniel Axelsson, Close Up #164 (Augusti 2014). Betyg: 7/10.

TUF003: ON THE EDGE OF FOREVER – Always on the losing side LP

Örebro har fostrat många duktiga punk- och hardcoreband genom åren och ON THE EDGE OF FOREVER är ett i den senaste vågen av unga lovande gäng. Musikaliskt håller sig deras debutalbum i den moderna hardcorefåran – det blandar tungt malande med lugna partier där melodierna får spela huvudrollen. Och där kommer min första och egentligen enda invändning mot den här skivan.

Melodierna och den bitvis lite tunna sången gör att ”Always on the losing side” låter snubblande likt screamo, vilket är synd för merparten av materialet är riktigt bra hardcore med medryckande riff. Lyssna på tvåtaktsmanglet i titelspåret, den malande avslutningen (värdig finska CALLISTO) på ”Coffee eyes” eller moshet i ”Crossed out” så förstår ni vad jag menar.

Jakob Ekeholm, Close Up #163 (Juli 2014). Betyg: 6/10.

TUF002: HÅLL DET ÄKTA – Sabotage LP

Norrländska HÅLL DET ÄKTA reppar enligt egen utsago ”Umeå hardcore till döden” och det går inte att ta miste på deras influenser – det formligen osar tidigt nittiotal om bandets pumpande hardcore. Riffen är de rätta, moshpartierna sitter riktigt bra och när refrängerna kryddas med allsång känns allt nästintill punkigt.

Tyvärr har de även gått loss på samplingar och hiphopinfluenser, vilket gör ”Sabotage” till en ganska rörig helhet som det bitvis är svårt att hänga med i. Dessutom svävar de på avslutande ”Billestieapmi” i väg så pass att jag hinner tappa intresset. Mer hardcore, mindre flum.

Jakob Ekeholm, Close Up #161 (Maj 2014). Betyg: 6/10.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s